rebeccanette

Jag blev så fruktansvärt ledsen igår natt.
Jag gick in på en tjejs blogg och hon skrev att hennes mamma hade cancer. . och inte långt kvar att leva.

Jag kan inte hålla tårarna tillbaks då. Dom bara rann, jag kan relatera till det. Därför blir jag så jävla arg !
Skit förbannad. . .

Vem fan hade rätt och ta ifrån mig och mina syskon våra mamma? och pappas fru? Mormors och morfars barn?


Ingen människa förtjänar det här.


Men jag vill tro att allt har en mening.
Tillomed att barn svälter har en mening. . det skulle väl vara ännu mer hemskt om det inte var så? Då skulle dom dö för ingenting.



Min mamma gick bara inte bort.
Det var år av kämpadande, glädje, tårar, skratt, ork, hat mot sjukdom.


Jag var hos henne på Manteln den största delen av tiden och sov över, pratade om allt och inget !
Gå genom den korridoren är något jag önskar att alla skulle få göra. . Inget annat är viktigt då än att få ha alla sina nära och kära, NÄRA. Inget annat är värt !


Natten till att mamma skulle gå bort sov jag hos Stoffe, Pappa ringde mig kl. 06:00 och sa att det var dags. .
Jag ställde mig upp som ingenting tog på mig och stoffes mamma frågade vart jag skulle så tidigt. . Jag tror jag inte ens svara. . jag slängde igen dörren och gick. Helt tom var jag !

Mamma var så hög på morfin så det gick inte att prata med henne då, Dom ville att vi skulle säga hej då till henne. Va säger man då? Jag hade ju sagt ALLT (långt innan hon blev sjuk, pratade vi om allt).
Det går inte att förklara iord. . .

Vi tog ut henne på balkongen, det var varmt och den 30 Juli 2008.
Solen stekte och vi satt det och bara väntade.. pratade och skrattade och grät.
Mamma hörde vad vi prata om men kunde inte svara. .

Någonstans 20:00 bröt jag ihop och ringde Lisa, då hade vi suttit där i flera timmar.
Hon kom som ett spjut. .

Vi var på framsidan och pratade och syskonen, Stoffe och kim var där också.
Sen kommer mammas moster och säger att hon har gått bort. . .
(Vi hade alla sagt hej då, och jag visste vilken panik jag skulle få om jag var där när hon tog sista andetaget)

Vi går ut på balkongen och jag får sånn jävla panik,
Jag börjar hyperventilera och skriker och slår i sängen att jag ska ha min mamma!
Stoffe sätter mig ner och försöker få mig att lugna ner mig men jag fortsätter..
Så han drar ut mig därifrån och jag bara skriker. .
Och innan för balkongen står några sjuksystrar och kollar på mig som att "nee åh, gud lilla gumman..."
Dom mena säkert bara väl..klart dom gjorde.. men just i den stunden om stoffe hade släppt mig hade jag pucklat på dom! Vilken ilska.
Så då börja jag skrika på dom istället. .
Vi fortsätter ut på gården och jag bara gråter, Som jag tror att ni förstår så var det den värsta dagen i hela mitt liv.


Vi åkte hem, hämtade kläder till mamma.
Hon var så vacker.. helt slät i huden. tände ljus och sa hej då yttligare en gång!

Pappa hade varit och köpt mcdonalds, jag åt ingenting. Det är så jag gör när jag inte mår bra. . .




Idag mår jag bra.
Och tar inte allt för givet och skiter i små saker! : )


Jag va bara tvungen att få ut det här !