rebeccanette

Jag har en ångest som inte går att beskriva. 30 Juli, värsta dagen i hela mitt liv.
Imorgon är det två år sedan Mamma gick bort! Herregud? Vart tog tiden vägen?
Jag önskar faktiskt att S kunde va hemma, Jag vet inte vad jag hade gjort utan han den dagen..fy fan.
Det finns inga ord!


Mormor och Morfar kommer ner och sen ska vi grilla och försöka göra dagen till den bästa.
Åka ut till Stendörren och till nya kapellet och lägga blommor i minneslunden.
Mamma är spridd ute i Stendörren men begravning hölls i Kapellet.



Jag tror verkligen att allt har en mening, Men jag kan tyvärr inte se en mening med att ta ifrån mig min mamma?
Nu blir jag förbannad också.


Det kommer fällas tårar många tårar imorgon!